Daisy

så heter hon. min nya följeslagare. så fort jag släpper henne kvittrar hon oroligt och markerar att hon vill tillbaka till min varma handflata. hon är liten, extremt liten och extremt söt. jag tror jag dör. Daisy, alltså.

vi fick med oss henne hem efter ett trivsamt besök hos åke och asia, som ett plus efter en utsökt fiskrätt och ett hästvagnsfotojobb(har fotat åke's 3 hästvagnar för utsäljning på blocket). nu bor hon i min handflata. och jag smälter varje gång hon ser på mig. jag känner mig en aning patetisk när hon bajsar i min hand och jag blir lycklig i hela kroppen "titta farmor, hon bajsade! lilla putti nutti.." gaaahh,..