modest mouse

ordning och reda, pengar på fredag.
det är fett med ordning i lyan men vettefan om det kommer några pengar på fredag...
jag har konstaterat att min lilla farsta är helt underbar, den är komplett, kompott! jag kan inte önska mig mer än detta, att kunna slänga sig i sängen (en av de två!) eller att sätta sig i ateljén och vara lite kreativ el om inte annat så stirra ut på passerande människor eller på plantan claes, eller ligga på golvet och leta godis, bada i badkaret, sitta och snoka i hallen osv. det tar aldrig slut.
jag är hemma nu.

ps. ang titeln, bra skit!
ps2. plantan claes är av släktet fikus. inget annat. (och inte, playstation 2?)

en bärs.

i min ensamhet sitter jag och skiter i allt vad alkoholistvarningar heter. jag dricker nöjt min bärs och känner mig ännu nöjdare efter en superrap. bob marley sjunger "there's a natural mystic flowing through the air. if you listen carefully you will hear"

jag konstaterar att jag är lycklig. att jag känner mig trygg och glad inombords. att livet kan få vara inte mer än det här ett bra tag framöver.
chile börjar falla på sin plats. förvirrade känslor börjar hitta rätt och klarna upp. kanske först nu kan jag på riktigt ta lärdom av allt det gett mig. jag har hetsigt letat upp alla förändringar och neurotiskt analyserat dom, upptäckt och insett, idag kanske jag har lite distans till det hela (om inte annat så för att det känns så sjukt avlägset, som svunna tider en gammal sjörövare kan se tillbaka på).
jag saknar och jag längtar, men också accepterar jag detta land i stort, framför allt den lilla tillvaron jag kallar mitt liv. den lilla känns bra i hjärtgropen. då måste det vara rätt.

skapande

vinden förde mig tillbaka, smutsig och våt efter en festival som kan beskrivas med samma adjektiv. jag vaknade i farsta, i min egna lya med en numera tillhörande ateljé. jag satte mig vid det nyinköpta begagnade bordet för att skapa. jag andades lite förvirrat ut mot bordet en bra stund innan jag greppade en pensel, storlek stor, och började ivrigt måla i grönt. halvvägs där ångrade jag både färgvalet och motivet och lager nummer två började växa fram ovanpå det gröna. Lager två blev svart. på det svarta växte en eld fram, en eld som växte till en människa vid en eld, en människa lutad mot en trädstam, en trädstam som slutade i en sten. sen målade jag berg, ett stort berg dit mannen kunde blicka. jag vet inte vad konst är, men jag släppte penslarna och torkade svetttigt av mina färgade händer mot tidningspappret under. när jag sedan lade mig för att sova (kanske för första gången ensam i min lägenhet sedan jag kommit hem)log jag. jag log och jag nästan grät.

det är en dag imorgon också

när orken tröttnat och lagt av, när magen fnyser och ögonen vill gömma sig under täcket då sitter jag och förbannar att jag blev kvinna.
regnet har fallit och datan har tagit skydd under paraplyet för att 40 min senare påstå att nedladdningen ändå avbrutits, då förbannar jag teknologin.
detsamma gjorde jag när samma meddelande visades efter 20 min i en överhettad bil och med en seg dator som enda sällskap.
jag trodde jag skulle komma undan en idag plågsam cykeltur när mitt däck inte ville andas in ordentligt men efter ett byte av pump flina den retsamt mot mig och cykeltur blev det. låren grät. vi gjorde den korta rundan eftersom jag var så grinig och simmade oss gröna av alger vid ringsjön. det är det nog inte många som vågar (ha!), och varmt var det, nästan som en jaccuzi full med kiss.
ja, det är inte en av mina piggaste dagar, men med lite gato negro vin och massa snus ska det nog gå. ja juste, jag kanske vågar berätta att jag slutat röka. snart 1 vecka som "rökfri" och "snusfull". en sak i taget min vän.

som tur är börjar jag nu lagom till kvällsmiddagen vakna till liv. tror jag blev lite motiverad när pappa lite lagom elakt påpekade att det "märks direkt vilket humör du är på" och jag tänkte "näe? är jag så enkel?". hoppas min arbetsgivare inte har samma ögon som pappa.
3 aug ringer det in för arbete, efter ett drygt år av "semester", ja, helt ärligt bengan?....

nu skiner solen på min vän daisy, där hon ligger under paradisträdet på farmors tomt. solen skiner på korset som märker bostaden för hennes kropp. kanske, kanske tittar hon på mig och på korset och tackar för en händelserik dag, en dag som ingen annan. hon levde kort, men intensivt. lilla lilla daisy.

nu för tiden ser jag på mig själv som en svala.