skapande

vinden förde mig tillbaka, smutsig och våt efter en festival som kan beskrivas med samma adjektiv. jag vaknade i farsta, i min egna lya med en numera tillhörande ateljé. jag satte mig vid det nyinköpta begagnade bordet för att skapa. jag andades lite förvirrat ut mot bordet en bra stund innan jag greppade en pensel, storlek stor, och började ivrigt måla i grönt. halvvägs där ångrade jag både färgvalet och motivet och lager nummer två började växa fram ovanpå det gröna. Lager två blev svart. på det svarta växte en eld fram, en eld som växte till en människa vid en eld, en människa lutad mot en trädstam, en trädstam som slutade i en sten. sen målade jag berg, ett stort berg dit mannen kunde blicka. jag vet inte vad konst är, men jag släppte penslarna och torkade svetttigt av mina färgade händer mot tidningspappret under. när jag sedan lade mig för att sova (kanske för första gången ensam i min lägenhet sedan jag kommit hem)log jag. jag log och jag nästan grät.