min kappa är något våt av spöregnet när jag skyndar in på baren och ger livet en hastig kyss till hälsning.
"förlåt att jag är sen. hur är det?"
livet släcker sin överrökta ciggarett som skvallrar om att han fått vänta på mig.
"jo. jag har tänkt en hel del. du har verkat en aning förvirrad den senaste tiden..?"
jag ler ursäktande, "jo. det har varit rätt mycket på jobbet... är jag på rätt väg??"
livet tömmer sitt glas, håller mig på halster. reser sig, tar på sin jacka och böjer sig slutligen ner och viskar i mitt öra. "det vet bara du. om det känns rätt. då är det rätt"
Suscribirse a:
Enviar comentarios (Atom)
No hay comentarios:
Publicar un comentario